Karlstad: "Gôrpoppis med långfärdsskridskor" i NWT 2000-01-21

Skridskokväll i månens sken

En lång rad marschaller sträcker sig över Mariebergsviken. Mörka gestalterglider fram över isen, några med facklor i händerna. Friluftsfrämjandetordnar skridskokväll i månens sken och det är ju förargligt att man intehar sina egna skrillor med...

Nog visste jag att det blivit populärt med långfärdsskridskor. Men interiktigt att det blivit så populärt; "görpoppis" som någon uttryckte det.På onsdagskvällen kom nog något hundratal till Friluftsfrämjandetskvällsåkning på Mariebergsviken. Fast det var i ärlighetens namn inte lättatt räkna dem alla, där de gled fram i halvmörkret.Ledarna hade satt ut marschaller i en lång rad över viken och tänt småbrasor här och där. Den som ville kunde köpa en fackla och glida runt medtill sin egen och andras förnöjelse.

Telefonsvarare

Kvällsåkningen är ett av de arrangemang som Friluftsfrämjandet ordnar förallmänheten. Man ordnar också nybörjarturer för den som vill pröva pålångfärdsskrinnandets tjusning.

Men den största verksamheten är bara öppen för medlemmar. Och då handlardet om verkliga långfärder i isens rike. Det kan vara färder på sjösystem,på älvar och kanaler eller ut genom Vänerns skärgårdar.

Varje lördag och söndag så länge det finns is går det turer. Entelefonsvarare för medlemmar informerar om vart det bär iväg just denhelgen. Och populärt är det. 1990 var vi bara ungefär 30 som höll på med långfärdsskridskor, berättarBengt Jakobsson, grenledare. Nu är vi 300.

Varning för isen

Bengt är naturligtvis själv en stor entusiast men han vill inte vara förentusiastisk. Han är så rädd att någon ska ge sig ut på isarna utansäkerhet. Man ska inte ge sig ut över huvud taget om man inte har kunskap ochsällskap.

Vill man följa med på Friluftsfrämjandets turer så krävs att man har:isdubbar, ispik+dubbelpik eller skidstavar, ett komplett ombyte medgrenrem/midjerem, livlina med mera. Isen må vara aldrig så säker; detfinns alltid några ställen med svag is.Ska man ge sig ut på en långtur till Lurö skärgård som man gjort ibland såkrävs förstås både kunskap, sällskap och en god utrustning.

Nästan fjällkänsla

Vad är det då som är så kul med långfärdsskridsko? Det är ju så härliga naturupplevelser. Nästan lite fjällkänsla med destora, öppna ytorna, säger Katarina Frisk som är där med nioårige Joel.Men är det inte hemskt blåsigt där ute på isen? Jo, det är klart, har man medvind åt ena hållet så får man ofta motvindhem. Men man kan ju alltid försöka ligga efter någon med stor rygg.Åke Stööd är en annan entusiast. Han är ute nästan dagligen, pensionär somhan är.

I dag hade vi en fantastisk tur, säger 73-årige Åke. Vi åkte från Molkomoch över Gapern ner till Ökna. Vi startade från Molkom vid 11 och varframme vid 2-3 på eftermiddagen. Med raster inräknat åker man ledigt enmil i timmen.

Himla trevligt gäng

Man får himla bra kondition, tycker Bengt Jakobsson. Ofta åker man 3-8timmar och kanske 2-6 mil. Sen är det ju känslan, rörelsen, närheten till naturen, friheten ochsällskapet. Det är ett himla trevligt gäng.

Favoritplatser?

Bergslagskanalen mellan Filipstad och Karlskoga är kanon. Och Luröskärgård... och Dalslandssjöarna... och... det är så många...

Runt omkring oss svischar folk fram på långa skridskor. Eldarna brinneroch på avstånd lyser domkyrkotornet i kapp med Löfbergsskrapan.Just när vi ska gå spricker molnen upp och månen lyser fram överMariebergsviken. Och för en stund blir det så där sagolikt som det barabrukar bli i gamla Disneyfilmer. Jag får nog ta med skridskorna nästa gång.

JAN BJÖRKEGREN054-19 92 44 / jan.bjorkegren@nwt.se