-17 °C nästan ingen vind. -18 i Skåre. Överläggning med turplaneringen på morgonen. Bara information ges att man tar med extra kläder, speciellt ansiktsskydd, så ville vi ändå åka.
Vid startplatsen träffade vi på skridskokamrater från Friluftsfrämjandet i Kristinehamn och Karlstad. De ordnade med biltransport så att de skulle få enbart finåkning i medvinden.
Ut från badplatsen vid Östanvik (Arnäs). Upp till Västbynäset. Nu visade det sig att det fanns vind. I stort sett lika som på fredagen. Kanske vinden vaknar med solen? Tack vare koppelåkning kom alla med till vätskepausen innan vi gick över till norra sjön. Därefter bra motvindsåkning upp till Brännvinstorpsön. Ett fint lä hittades, där den första sol- och kaffepausen genomfördes. Trots läet, så gick det inte att sitta för länge. Vi fortsatte öster och upp mot Sandviken. Här delade vi oss i en del med några som åkte även Mellanviken och Nolbergsviken medan andra delen tog mot Visteberg för att sedan gliiiida mot solen. En viss uppmärksamhet krävdes för att inte fastna i sprickor i den goda farten.

Salsgolv - det finns inget annat ord. 5-7 m/s vind i ryggen.
Original (39K)

Det kändes helt vindstilla och solen värmde gôtt, åkte vi lika snabbt som vinden?
Vi kände oss verkligen värda denna belöning: 'Självförtjänad medvindsåkning känns alltid litet bättre'. Vid notdragsfiskestället berättade Gösta Århammar om hur det hela går till. Han hade varit med själv i höstas när vattnet var halvmetern högre än nu.
Vidare finglidning mot Bonäsviken. Där tog vi sikte på Sunne kommuns fina rastplats vid Bonäs. Det känns alltid lika trevligt att komma 'hem'. Vi bjöds också på ett fint lä och en fin varm solbrännestund. Därefter var det bara att dra raka vägen tillbaka till utgångspunkten. Det kändes som att vinden hade dragit mer mot nordlig, för det gick undan bra med vinden nästan i ryggen. Isen var blank och hur fin som helst.
En fantastiskt fin vinterdag, som nog bara kan slås av skridsko- eller skidåkning på vårvintern.