Dagens tur gick på Alstern på Brattforsheden. De flesta i gruppen ville starta i motvind istället för att transportera oss till nordänden och sedan bara åka medvind. Så det fick bli så. Den friska vinden hade ibland toppar i form av vindbyar, då var det svårt att röra sig framåt alls, t.o.m. svårt att få luft. Tack till våra starka åkare, Bo-Göran, Henrik och Mikael som tog grovjobbet med att leda kolonnåkningen!
Uppfärden gick längs västsidan. Där finns de finaste partierna, ibland gick också att hitta en del lä längs den höga stranden.
Första fikat i solläge i viken väster om Storön. Det var bra för moralen med en stunds lugn från den starka vinden. Efter det gick det ganska bra att ta oss upp till Kullbergsön. Förhållandena gjorde att vi bestämde oss för att det fick bli så långt vi åkte idag. Med mindre motvind hade alla gärna åkt ända till Paradissjön (Pardis).
Under det sedvanliga besöket på Bondböneriket gjorde vi en enorm upptäckt: Kungatronen fanns inte kvar! Vad har hänt? Frågan är om republikanska krafter har störtat kungen, eller om det helt enkelt är bristande underhåll. Den läsare som vet svaret är välkommen att informera Solstskäret om sakernas tillstånd (vi kanske måste skriva om i sjöbeskrivningen för Alstern).

Alla som har åkt motvindsåkning vet att belöningen är stor: Medvindsåkningen tillbaka. Idag också förstärkt av garanterad motsol. Inför returen gavs en förmaning. Att vara försiktig med sprickor. Det går att få upp en mycket hög fart i den friska medvinden, ett fall kan ge otrevliga skador.

Vid Storön på återfärden. Vi kopplade led och fick en enorm kraft av den gemensamma vindfångstytan. Isskrapet från vårt bromsande blåste framför oss.

Solstaskäret får nog inrätta en sektion för skridskosegling efter dagens returfärd. Hastigheten hölls ned genom att åka zick-zack tillbaka. Dels förlängdes åksträckan och njutningen, dels kunde farten minskas till en ganska säker nivå. Det togs inte många skär på de 14 km tillbaka. Om man hade velat hade det kunnat gå att åka tillbaka bara genom att blåsa med i vinden.
Enormt annorlunda förhållanden jämfört med turen Brattforsheden +32 grader, 29/3 -02, då de flesta fick gå tillbaka därför att ythårdheten släppte. Det som vara någorlunda lika var det sista fikat i solläget vid Ångsågen. I fjol uppmättes +32 grader, i år nästan lika varmt nämligen +25 grader. Det var lika svårt att slita sig från ljungen i år.