Lördagen den 4 februari 2006 klockan 14.00, Skridskosverige har sorg och vi höll en tyst minut för de kamrater som omkom i den tragiska olyckan på Mälaren en vecka tidigare.
Aldrig har tystnaden varit större. Inget stadsbuller, inga skridskoskär och inga pikslag. Naturen höll andan och den bleka februarisolen bröt igenom och blänkte i det öppna vattnet. En bättre samlingsplats för att hedra kamraterna kunde inte ha valts.




Hur olyckan gått till vet vi lite om, men det som inte får hända har hänt med förödande konsekvenser för de inblandade.

Vi skall inte sluta att åka skridskor, men vi måste höja vår egen säkerhet ett snäpp och lära andra säkerhetsmetvetande. Utredningen kommer att lära oss mera om massplurrningar och isbryggor för att undvika olyckor. Vi kommer aldrig undan att någon plurrar eller skadar sig, men vi kan mildra konsekvenserna.

Gruppen gick igenom användningen av isdubbar, kastlinor och hakar och inte minst kläder och ryggsäckens betydelse. Det är långt kvar innan alla vet hur man använder utrustningen och hur man undsätter nödställda.
Alla deltar på eget ansvar. Solstaskäret och ledare kan inte ställas till ansvar om något händer, men vi måste kunna lita på varandras omdöme och förmåga att bistå varandra. Den förmågan får man genom att öva och utveckla säkerheten. Gör det !

Nu har det som var osannolikt hänt, för att citera Tage Danielsson. Det är vår skyldighet att se till att det inte händer igen.


Björn Lagerbeck
Säkerhetsansvarig SLK