Sju skridskoåkare hade nappat på möjligheten att få åka på havsisen söder Marstrand. Vi åkte i lilla bussen och efter lite telefonkontakter blev startpunkten Kovikshamn. Förvarnade om dimma och minimal sikt. En från lokalbefolkningen kom in från dimman och sa att han varit ett par hundra meter ut men vände eftersom han inte kände igen sig alls. Vi litade dock på att Bengt skulle navigera säkert. En rejäl bunt med sjökort hade han innanför bältet.


Start vid Kovikshamn

Vi började mot norr med sikte på Marstrand. Isen var hård och fin. För några av oss var det nytt med saltis och både ljud och känsla var annorlunda. Lite dovare ljud och lite annorlunda känsla i skäret. Även om sol och bra sikt är att föredra så är det något visst att leta sig fram i dimma och se kobbar och skär dyka upp ur ingenstans.


Dimmigt

Havskänslan hade man hela tiden genom att trutar och annan sjöfågel flög över oss och satt här och där på kobbarna och väsnades. Vid en promenad mellan ett par öar tog vi första fikat. Vi såg andra grupper då och då. Ut dimman kom Palle Z i raskt tempo med en liten GLSKgrupp. De försvann snabbt mot okänt mål - nära eller i fjärran?
En råk var lite svårpasserad och vi fann det lämpligt att vända. Vid Kovikshamn åkte vi vidare mot söder. Vi passerade en frusen ränna och kom till Fjällsholmen där vi mötte öppet vatten och påtaglig sving. Eftersom vi inte visste hur lång promenad det kunde bli fråga om vände vi.

Tom körde oss till St Överön där vi gick på Nordre älvs fjord. Mycket fin is tyckte de flesta även om Bengt sa att havsis av bästa märke kan vara betydligt bättre.



Vi började mot väster men isen tunnade ut och vid en råkpassage trampade Yngve igenom med skridskon. Jag kom efter i fart och kunde inte stanna men det gick bra ändå. Det var läge för andra fikat så vi vände till tjockare is och rastade efter stranden.
Solen bröt fram och vi började plötsligt se Hisingens stränder. Det var lagom att korsa och ta en runda på fjorden. I en råk mätte vi tjockleken till 8 cm. Det blev en landpassage för att undvika en besvärlig råk. Vi var inte de första och en lastpall låg välplacerad för att nå isen från land igen.


Välplacerad pall

Härligt solsken och hård och fin is sista km till bussen blev en fin avrundning på ytterligare en minnesvärd dag med Solstaskäret.


Bohuslänska klippor.

Färdspår